Försenad, föråldrad och för stor. Passagerarångaren Great Eastern var sin tids överlägset största fartyg, men också ett gigantiskt misslyckande. Ett misslyckande som vändes till framgång när skeppet används för att lägga ut telegrafkablar över Atlanten.

Från 1865 till 1878 lade Great Eastern ut sammanlagt 48 000 kilometer kabel i uppdrag såväl i Atlanten som mellan Aden i Jemen och Bombay i Indien.

Storbritanniens främste ingenjörshjälte, Isambard Kingdom Brunel, var den som födde idén bakom Great Eastern: att bygga ett ångfartyg, större än någonsin tidigare, för emigranttrafiken till Amerika och Australien. Två gånger tidigare, med fartygen Great Britain och Great Western, hade Brunel följt samma princip, det vill säga att bygga så stort som möjligt för att få bästa möjliga bränsleekonomi. Hans beräkningar, och diskussioner med den kände skeppsbyggaren Scott Russell, visade att ett tillräckligt stort skepp kunde frakta med sig kol för att klara hela resan runt Godahoppsudden till Australien utan att behöva bunkra efter vägen.

Tillräckligt stort betydde enormt, ett fartyg för 4 000 passagerare med över 200 meters längd. Båten skulle drivas avbåde propeller och skovelhjul och hade dessutom sex master med segel. Scott Russell fick i uppdrag att bygga fartyget, men ingenstans fanns en docka som var tillräckligt stor. I stället användes en strandremsa längs Themsen, vid Millwall i utkanten av London. Scott Russells affärer visade sig dock lika sumpiga som marken där fartyget byggdes. Varvet gick i konkurs, kreditorerna tog över anläggningarna, men bygget fortsatte efter en uppgörelse med fordringsägarna. Beställarna, The Great Ship Company, pressades av förseningar och fördyringar. I början av november 1857 var det dags för sjösättning.

Källa: Ny Teknik

Läs hela artikeln här

S/S Great Eastern