Får är vanliga djur på skärgårdsjordbruken. Det är ju betydligt enklare att transportera får i båtar än nötkreatur, och de kan beta på mindre öar, är bra på att äta sly och tar sig fram även på klippor och steniga stränder. Lammkött från skärgårdsdjur får ofta en extra krydda av de speciella betesväxter som finns på öar och kanske även saltvatten och tång gör sitt till för att höja smakerna. I Frankrike säljs lammkött från Bretagnes kust som ”pre salé”, alltså ”för- saltat”. Även skinnen från får och lamm har ett bra värde men svensk ull har tyvärr länge till stor del slängts bort. Det gäller inte minst i skärgården där transportkostnaderna är höga. Nu driver Svenska Fåravelsförbundet ett ullprojekt som syftar till att mer av den svenska ullen och skinnen ska tas omhand. Nedanstående folder är en del av detta. Intressant läsning även för icke- fårägare!

Jordbruksaktuellt skriver:

Svenska Fåravelsförbundet har tagit fram en informationsfolder som kommer att distribueras ut till Sveriges fårägare nu under januari.

–  Vår ambition är att denna folder ska öka kunskapen i produktionsledet och bidra till att sätta värde på den svenska ullen. Vi vill att svensk ull ska ses som en resurs i stället för en outnyttjad biprodukt, säger Claudia Dillmann, Ull- och Skinnansvarig i Svenska Fåravelsförbundet, i ett pressmeddelande.

Foldern heter ”Ull och skinn – vägen till mervärde” och innehåller information om saker som påverkar kvalitén och hur man ska tänka. Faktorer som spelar in på kvalitén är avel, utfodring, hagar, stall och dess golv. Ju renare ull och skinn, desto högre är värdet vid en eventuell försäljning.

 

Läs hela artikeln här

Läs ullfoldern här