De ganska få kvarvarande skärgårdsjordbruken spelar en avgörande roll för skötseln av naturbetesmarker i kust- och skärgårdsområdena. Inte minst betade strandängar är en naturtyp som har mycket speciella värden. Lantbruksuniversitetet har presenterat en bra film om dessa värdefulla men ack så hotade marker. till filmen finns även lärarhandledning.

Filmen handlar om naturbetesmarker, vad som gör dem så speciella och hur de vårdas av de betande djuren. I filmen får vi se den ”vanliga” beteshagen som är rik på blommor och insekter, men också strandängen som är särskilt värdefull för många fåglar.

Under flera tusen år har människor haft betande djur för produktion av kött och mjölk, men också som dragdjur. Djuren fick beta på marker som inte var lämpliga för åkerbruk så som steniga och trädklädda gräsmarker och blöta strandängar. Före detta sjöbottnar och lerrika marker passade bättre för åkermark och plöjdes upp. Där fick djuren bara beta efter skörd. När en gräsmark betats under lång tid utvecklas en mycket rik flora som i sin tur är en förutsättning för exempelvis insekter och fåglar.

På grund av jordbrukets strukturomvandling har de traditionella jordbrukslandskapen med en mosaik av olika miljöer drastiskt förändrats och landskapet har blivit mer monotont med dominans av åkergrödor. Ytan naturbetesmark har minskat från flera miljoner hektar till ca 450 000 hektar idag. Arealen ängsmark har minskat ännu mer och idag finns det bara ungefär 9 000 ha.

Idag har andra typer av markanvändning, till exempel vägkanter och kraftledningsgator, delvis ersatt ängens roll som hem för rik biologisk mångfald. Dessa s.k. linjära element i landskapet, där vegetationen slås varje år, blir som vägar även för växter och djur att leva och sprida sig.

Källa: SLU, se filmen här!

Några kalvar som jobbar med naturbete på Jungfruskär i Nämdöskärgården. Foto: Urban Söderberg