Så här till påsk då det äts extra mycket lax i Sverige, kan det väl passa med en artikel från SLU om regnbågslax och hur den påverkas av olika stressfaktorer. Man har genom att mäta hjärtfrekvensen på fiskarna under och efter hantering sett att det tar upp till fyra dygn från hanteringen innan fisken har normalpuls. Det borde väl gälla även vildlevande fisk som t ex fiskas upp för att fotas, vägas och mätas? ” Vi släpper förstås tillbaka dem direkt, se hur fint den simmar iväg….” Så här skriver man i SLU:s kunskapsbank:

Idag är drygt hälften av den fisk som äts uppfödd i fångenskap och andelen med ursprung från odling ökar för varje dag som går. Tyvärr finns en del problem kopplade till fiskodling. Ett av dessa är att det är svårt att bedöma fiskars djurvälfärd då de saknar många av de beteenden som signalerar obehag och sjukdom hos andra djurslag.

För att förstå hur fiskar upplever olika situationer på odlingen försåg vi 20 regnbågar med pulsmätare och följde dem, tillsammans med 5000 artfränder, under tre veckors tid. Resultaten visade att ostressade fiskar uppvisar en naturlig dygnsvariation i sitt beteende vilket också syns tydligt i deras plus. Fiskar som utsätts för olika moment i anslutning till transport reagerar däremot med kraftigt förhöjd puls. Den ökade pulsen är ett tydligt tecken på stress som hänger kvar långt efter att transporten avslutats. Under denna återhämtningsperiod är fiskarna extra stresskänsliga vilket är viktigt att känna till när man utvecklar nya rutiner för fiskodling.

Källa: SLU, läs mer här

Länk till grundartikeln, på engelska

Vinjettbild: Fiskodling
Bild: Jordbruksverket