En ny typ av fyrlykta har installerats i Luleå farled och syftet med studien är att se om lyktan kan ersätta två fyrar i en traditionell enslinje. Förhoppningsvis kan ny teknik spara stora markområden som annars behövs för nya enslinjer i farledsprojekt Malmporten.

Vattnen i Bottenviken präglas av stora fjärdar och avstånd. Det innebär i sin tur att enslinjerna blir väldigt långa och utrymmeskrävande. Vid anläggandet av en enslinje ska hänsyn tas till byggnadsminnen och naturskydd. Markexploatering i närheten av en enslinje begränsas också i hög grad.

En enslinje utgörs traditionellt av två sjömärken på stort avstånd bakom varandra. Det första sjömärket har en tavla med spets uppåt och det bakomvarande en tavla med spets nedåt. När fartyget ligger rätt i enslinjen pekar dessa spetsar mot varandra. Det inbördes avståndet mellan dessa sjömärken är varierande och beror bland annat på avstånd till farled och markens utformning. Vid enslinjen där fyrlyktan i Luleå farled monterats, är avståndet cirka 700 meter mellan främre och bakre sjömärke.

Med Malmporten är förhoppningen att den vidareutvecklade tekniken med fyrlykta ska kunna spara stora markområden som annars hade behövts för enslinjer.

Ingen fyrlykta av detta slag har hitintills använts under hårda, långa vintrar så långt norrut i Sverige. Föregångaren, med väl beprövad teknik, står vid inloppet till Gävle farled – cirka 74 mil söder om Luleå.

Källa: Sjöfartsverket, läs hela artikeln HÄR